Finaste, bästa farmor.

Jag pratade med farmor i telefonen nyss och efter att vi lagt på började det bubbla inom mig på något underligt vis. Det slog mig att vi inte har träffats på ett ganska långt tag nu och en enorm våg av saknad och lite skam sköljdes över mig, nästan likt en tsunami. För hur rätt är det egentligen att vara så pass uppbokad med jobb att både tiden och orken att träffa sin egen familj tar slut? Att livet så gott som går ut på att äta-jobba-sova.

Jag vill bara hoppa på första bästa buss som skulle ta mig till centrumet som ligger en tio minuters promenad från hennes hus och springa hela den vägen som jag gått så många gånger. Jag vill sitta i fåtöljen som vi fortfarande kallar för farfars och granska och diskutera alla svartvita fotografier vi tittat på så många gånger förut och jag vill äta hennes potatisplättar som hon stått och stekt till både mig och mina kompisar i tid och otid så länge jag kan minnas. Men mest av allt vill jag bara krama om henne. Min fina farmor ❤

Snart, snart, snart ska vi ses. Jag saknar dig ❤

Skokloster Offshore Race 2012

[Foto: Min Svera rescue-kollega Peter]

Hej kompisar! Jag spenderade hela helgen tillsammans med SVERA Rescue-gänget. Den här gången var det Skokloster Offshore race som stod på schemat. Vi hade turen att få en kanonhelg med noll utryckningar och bra väder, åtminstone på lördagen för söndagen regnade i princip bort. Bortsett från regnet som alltid alltid ska envisas med att falla ner så fort det är race så har jag haft en grym helg. Fast det är svårt att inte ha det när man hänger med Rescuegänget!

Nu ska jag snart iväg till jobbet för andra gången idag. Ska bara fixa lite smått och ta en välbehövlig powernap (<3). Sen är jag redo igen. Jag hoppas allt är fint mer er i alla fall! Kärlek

Through the unknown black holes

Idag borde jag ha struntat fullständigt i att kliva upp ur sängen. Den här dagen har, som raka motsatsen från igår, varit kass. Jag skulle ha jobbat ikväll men fick åka hem med illamående och ett snurrande huvud som sällskap efter bara några timmar. Och enda sedan jag kom hem har jag tyckt att livet mer eller mindre suger. Jag börjar bli så urbota, fruktansvärt, jävla less på mitt berg-och-dalbane-humör. Från bitter till livsglad på tre sekunder. Ingen vidare höjdare vill jag lova.

En sak som sätter lite extra guldkant på dagarna, även dom som är mindre bra, är i alla fall era fina kommentarer. Dom får mig att le oavsett hur bitter jag än är. Så vill passa på att säga tusengångertack för att ni tar er tid. Varje liten kommentar betyder mer än ni tror ❤

tjugoandra augusti

[Nikon D7000, Sigma 30mm]

Trodde det var ett skämt när klockan ringde klockan sex i morse. Ville bara dra täcket över huvudet och fortsätta sova. Men icke. Det var bara att hoppa upp, försöka få till någon form av sminkning och hasa tröttkroppen till bussen och vidare mot jobbet. Nu både ser jag ut som en och känner mig som en zombie. Men det gör inget, för hittills har den här dagen varit så himla himla bra ❤

Tisdagsmys

Just nu sitter jag och smuttar på mitt alldeles för varma te samtidigt som jag sitter och försöker skriva något vettigt till er. Jag är så trött att jag snart ser i kors. Idag har jag kämpat mig igenom första dagen på ett utav mina två jobb. Jag är förvånad att det gick så bra som det gjorde, trots att jag mer eller mindre kastades in i uppgifterna efter ett missförstånd av min kollega. Men på något höger vänster så löste sig allt som tur var och när jag gick hem gjorde jag det med ett leende på läpparna. Svängde förbi Indiska på vägen hem och köpte med mig bamsemuggen ovan som en present till mig själv. Himla fin tycker jag! Nu börjar mina ögonlock säga ifrån ordentiligt, så ska dricka upp teet och gå och göra mig klar för sängen. Jag hoppas allt är fint med er! Natti

Välkomna!

Hej och godkväll mina fina! Jag kände att jag behövde en liten nystart här i livet så jag tog tjuren vid hornen och började med att byta blogg. Jag måste dock erkänna att det känns lite i hjärtat att lämna min, sedan två och ett halv år tillbaka, trogne bloggis bakom mig. Men vem vet, jag kanske flyttar tillbaka en vacker dag (vilket är högst troligt om jag känner mig själv rätt) men just nu känns det här ganska rätt.

Här kommer jag bjuda på en hel del fotografier, låta er följa med på race och på olika uppdrag jag tar mig an tillsammans med Svenska Racerbåtsförbundets rescue team. Ni kommer även kunna läsa en del texter och ord direkt från en förvirrad, vilsen men ändå ganska stabil studenthjärna och givetvis kommer det även dyka upp en hel del vardagliga inlägg. Jag hoppas, hoppas att ni kommer tycka om bloggen och kika in här igen!

Jag vill i alla fall passa på att hälsa både nya och gamla läsare välkomna hit. Jag hoppas att ni, precis som jag, kommer trivas som fisken i vattnet.

Kärlek,
/S

[Mannen i mitt liv]